Förlossningsberättelse Agnes

Här kommer en förlossningsberättelse med både egna ord/tankar och text från journalen.


Tisdag 31/1, v.41+0 kl 13.00 har vi tid för en bedömning uppe på perinatalavd på VIN.
Jag hade laddad järnet för att be dem sätta igång mig snarast, 1 vecka över tiden och orolig o trött på situationen. När vi väl får komma in och träffa (en helt underbar) läkare som förklarar att det inte finns något att göra, både jag och barnet mår bra och det absolut bästa är att det sätter igång av sig själv så inser jag ju att det är SJÄLVKLART att det är så det är och måste bli.
Jag bad iaf om en "hinnsvepning" och det gick hon med på. Tyvärr var livmodertappen jätteomogen och jag var kanske öppen 1 cm, uppgivna och besvikna skjutsade Jens hem mig o han åkte tillbaka till jobbet. Jag längtade efter att gå o lägga mig o vila en stund. Linus var fortfarande hos mamma.

När jag kom hem (kl var typ 15 nu) la jag mig direkt på soffan och skulle vila, helt plötsligt så känns det som jag kissar på mig.. jag går upp på toan och kissar och tar på mig ett trosskydd går tillbaka till soffan och lägger mig, när jag legat ett tag så känns det som jag kissar på mig igen och då börjar jag ana att det är vattnet som gått..  kollar trosskyddet och då är det lite ljusrosa, i samma veva kommer väldigt starka och onda värkar. Jag ringer Jens som är påväg hem med Linus och säger att han får vända o åka tillbaka med Linus till mamma eftersom vattnet har gått och jag har intensiva o väldigt onda värkar.
Ringer mamma och meddelar läget o sen ringer jag förlossningen och de ber oss komma upp.

Kl 17.30 skrivs vi in på förlossningen, CTG-kurva och undersökning görs. Inget har hänt, öppen ca 1 cm men eftersom mina värkar är så intensiva och onda så får vi stanna kvar.
De har fullt på förlossningen och efter oss blir folk hänvisade till Link. Jag har sååå ont att jag helt ärligt tror att jag kommer dö, det händer inte mkt till en början och det känns hopplöst.

Kl: 21.45 ny undersökning görs och nu är jag öppen 4 cm.
De har så mkt att göra så smärtlindring dröjer ända till 22.30 då får jag prova lustgasen, men den åkte ganska fort då den inte hjälper o jag får panik av att ha masken tryckt mot ansiktet. Skriker efter EDA. Försöker andas så gott det går, men smärtan tar över och panikkänslan utbryter då o då.

Kl: 23.40 kommer äntligen narkosläkarn och lägger EDAN, vilken känsla. Dock inte så långvarig, kl. 00.45 är jag helt öppen och den grymma smärtan är tillbaka. Jag skriker efter påfyllning på EDAN men eftersom den bara hjälper under öppningsfasen så blir det inget. Jag har såå ont, paniiik.

Kl. 03 BM föreslår sterila kvaddar, som gör grymt ont men hjälper inte ett skit mot smärtan.  

Kl. 03.25 - Mina värkar har glesat ut och jag har varit fullt öppen i nästan 2 h, får värkstimulerande dropp för att få lite mer tryck i värkarna. Jag vet att jag skriker att jag kommer dö flera gånger om.
Händer inte så mkt, jag börjar bli trött.

Kl. 04.12 - Känner ett ändrat tryck nedåt vid värkarna, krystvärkar.

Kl. 04.16 Bättre värkarbete, provkrystat ett par gånger, huvud kommer fram något dock ej ner till bäckenbotten. Jag får ställa mig i knästående läge i sängen, lutar mig mot huvudändan.

Kl. 04.20 - Bebis hjärtljud går ner under värkarna. De tar ett laktat (ett prov från bebis huvud som visar hur barnet mår) Laktat förhöjt och de beslutar för att hjälpa till med sugklocka.

Kl. 04.40 sätts sugklockan, jag krystar som en bäng och skriker mellan värkarna att jag inte orkar mer o att de får göra kejsarsnitt :) 4 gånger får läkaren dra, 3e gången släpper sugklockan och jag får panik o tror att bebis åker "upp" igen o att jag ska få börja om... 4e draget kommer huvudet ut, VILKEN lättnad.
 

120201 Kl. 04.48 "glider" resten ut och en skrikande bebis med världens mörkaste kaluffs läggs på mitt bröst.

Känslan går inte beskriva, jag gjorde det! Efter mycket oro på slutet med 2 läkare och 3 BM på rummet så har vi nu en helt frisk och skrikande bebis.... EN PRINSESSA som blir förstfödd 1/2 i norrk.
Inte ett märke efter sugklockan hade hon och jag fick bara sys med ett par stygn.

Lyckan är total. Både jag och Jens gråter av både lättnad och lycka.



VÄLKOMMEN ÄLSKADE FINA AGNES




Kommentarer
Postat av: Billa

Vilken otrolig berättelse. Men kul att det gick bra. =)



Nu har ni en fin Linus och en fin Agnes! =)



KRAM KRAM

2012-02-19 @ 12:03:05
URL: http://www.camomilloo.blogg se
Postat av: Mamma/Mormor

Hujeda mäj, vilken berättelse, kan knappt skriva detta p g a alla tårar. Kram älskar dig min duktiga dotter.

2012-02-19 @ 13:16:13
Postat av: Jessica o barnen

Underbar berättelse! Hoppas ni har kommit i. I livet som 2 barns föräldrar! :) bra kämpat!

2012-02-19 @ 15:05:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0