Gladaste Agnes, 3 månader <3

Här kommer en förlossningsberättelse med både egna ord/tankar och text från journalen.


Tisdag 31/1, v.41+0 kl 13.00 har vi tid för en bedömning uppe på perinatalavd på VIN.
Jag hade laddad järnet för att be dem sätta igång mig snarast, 1 vecka över tiden och orolig o trött på situationen. När vi väl får komma in och träffa (en helt underbar) läkare som förklarar att det inte finns något att göra, både jag och barnet mår bra och det absolut bästa är att det sätter igång av sig själv så inser jag ju att det är SJÄLVKLART att det är så det är och måste bli.
Jag bad iaf om en "hinnsvepning" och det gick hon med på. Tyvärr var livmodertappen jätteomogen och jag var kanske öppen 1 cm, uppgivna och besvikna skjutsade Jens hem mig o han åkte tillbaka till jobbet. Jag längtade efter att gå o lägga mig o vila en stund. Linus var fortfarande hos mamma.

När jag kom hem (kl var typ 15 nu) la jag mig direkt på soffan och skulle vila, helt plötsligt så känns det som jag kissar på mig.. jag går upp på toan och kissar och tar på mig ett trosskydd går tillbaka till soffan och lägger mig, när jag legat ett tag så känns det som jag kissar på mig igen och då börjar jag ana att det är vattnet som gått..  kollar trosskyddet och då är det lite ljusrosa, i samma veva kommer väldigt starka och onda värkar. Jag ringer Jens som är påväg hem med Linus och säger att han får vända o åka tillbaka med Linus till mamma eftersom vattnet har gått och jag har intensiva o väldigt onda värkar.
Ringer mamma och meddelar läget o sen ringer jag förlossningen och de ber oss komma upp.

Kl 17.30 skrivs vi in på förlossningen, CTG-kurva och undersökning görs. Inget har hänt, öppen ca 1 cm men eftersom mina värkar är så intensiva och onda så får vi stanna kvar.
De har fullt på förlossningen och efter oss blir folk hänvisade till Link. Jag har sååå ont att jag helt ärligt tror att jag kommer dö, det händer inte mkt till en början och det känns hopplöst.

Kl: 21.45 ny undersökning görs och nu är jag öppen 4 cm.
De har så mkt att göra så smärtlindring dröjer ända till 22.30 då får jag prova lustgasen, men den åkte ganska fort då den inte hjälper o jag får panik av att ha masken tryckt mot ansiktet. Skriker efter EDA. Försöker andas så gott det går, men smärtan tar över och panikkänslan utbryter då o då.

Kl: 23.40 kommer äntligen narkosläkarn och lägger EDAN, vilken känsla. Dock inte så långvarig, kl. 00.45 är jag helt öppen och den grymma smärtan är tillbaka. Jag skriker efter påfyllning på EDAN men eftersom den bara hjälper under öppningsfasen så blir det inget. Jag har såå ont, paniiik.

Kl. 03 BM föreslår sterila kvaddar, som gör grymt ont men hjälper inte ett skit mot smärtan.  

Kl. 03.25 - Mina värkar har glesat ut och jag har varit fullt öppen i nästan 2 h, får värkstimulerande dropp för att få lite mer tryck i värkarna. Jag vet att jag skriker att jag kommer dö flera gånger om.
Händer inte så mkt, jag börjar bli trött.

Kl. 04.12 - Känner ett ändrat tryck nedåt vid värkarna, krystvärkar.

Kl. 04.16 Bättre värkarbete, provkrystat ett par gånger, huvud kommer fram något dock ej ner till bäckenbotten. Jag får ställa mig i knästående läge i sängen, lutar mig mot huvudändan.

Kl. 04.20 - Bebis hjärtljud går ner under värkarna. De tar ett laktat (ett prov från bebis huvud som visar hur barnet mår) Laktat förhöjt och de beslutar för att hjälpa till med sugklocka.

Kl. 04.40 sätts sugklockan, jag krystar som en bäng och skriker mellan värkarna att jag inte orkar mer o att de får göra kejsarsnitt :) 4 gånger får läkaren dra, 3e gången släpper sugklockan och jag får panik o tror att bebis åker "upp" igen o att jag ska få börja om... 4e draget kommer huvudet ut, VILKEN lättnad.
 

120201 Kl. 04.48 "glider" resten ut och en skrikande bebis med världens mörkaste kaluffs läggs på mitt bröst.

Känslan går inte beskriva, jag gjorde det! Efter mycket oro på slutet med 2 läkare och 3 BM på rummet så har vi nu en helt frisk och skrikande bebis.... EN PRINSESSA som blir förstfödd 1/2 i norrk.
Inte ett märke efter sugklockan hade hon och jag fick bara sys med ett par stygn.

Lyckan är total. Både jag och Jens gråter av både lättnad och lycka.



♥ VÄLKOMMEN ÄLSKADE FINA AGNES ♥

Nu är vi hemma från ställningstagandet på förlossningen.
Allt såg bra och min livmodertapp är fortfarande omogen, alltså har det inte hänt ett skit.
Fick en ny tid på tisd nästa vecka.

Åh jag blir så less, arg o frustrerad..
Bara hänga i nu om lite mer än 1 vecka har vi iaf vårt andra mirakel här.

Det gick bra hos BM, h*n är fixerad och ligger i bästa tänkbara läge.
Livmodertappen var tyvärr fortfarande ganska omogen, (öppen ca 1-2 cm) hon gjorde en hinnsvepning så gott det gick.
Efter det har jag haft en hel del mensvärk o sammandragningar, men det är fortfarande oregelbundet, ca 15 min mellan o ibland mer/mindre.

Fick en ny tid på måndag och har det inte hänt nåt mer då så kommer jag bli skickat till förlossning för ställningstagande vad det gäller igångsättning.
Min BM tyckte inte att jag skulle behöva gå över lika länge som med Linus eftersom det blev som det blev då, så hon skulle försöka prata med dem o se till att det blir av nån gång i nästa vecka om det nu inte sätter igång av sig själv.

Spännande!
Jag är laddad, känns galet att vi faktiskt är sååå nära "mål" nu.
weeiii <3

Älskade lilla mini, vi väntar på dig <3

Grymt seg idag.
Linus sover allmänt dåligt vilket gör att vi inte heller sover bra. Jens har legat i feber i 2 dagar vilket är skittråkigt. Idag är han skapligt pigg, än så länge, så de drog iväg till farmor o farfar en stund så jag fick vila lite.


Förutom allt gnäll så är läget under kontroll och jag trivs än så länge med att gå hemma, Linus verkar trivas som 15-timmarsbarn på dagis och både han och jag gillar att gå o träffa underbara mammor och barn på öppna förskolan på måndagar och fredagar här ute i Lindö - Vad hade man gjort utan öf en årstid som denna?
Nae, superplus till det!


Tog kort på magen förrut
v. 40 (39+4)

KL 8 imorse befann vi oss på förlossningen för ett vändningsförsök av busiga bebben "mini"
CTG, UL gjordes för att kolla hur den låg just då o komma fram till vilket håll som var bästa att vända den.
Jag fick bricanyl via nål i armen och mini vändes, utan problem.
Upplevelsen var väl inte den mest behagliga kanske, med hjärtklappning, illamående och svimfärdighet av bricanylen... men efter lite vila blev jag människa igen. Vi var hemma vid 14-tiden igen efter lite övervakning efter vädningen. Mini mår bra, gott om fostervatten och VÄLDIGT rörlig fortfarande - så läkaren sa väl mer el mindre att vi inte skulle hoppas allt för mkt att den skulle ligga kvar i rätt läge.
Nytt UL på tisd, och efter det vet vi alltså lite mer....


Jag är sååå kluven vad det gäller allt.


Snitt vs vaginal förlossning

Snitt
"Smidigt" och veta när det blir, dock mkt mkt längre återhämtning - mkt senarelagd träning, rörlighet mm.

Vaginal
Jobbigt o vänta o att inte veta när det kan sätta igång, men mycket bättre för både barnet och mig själv.


BUSIGA BEBBEN, vi längtar <3

Jahopp, som jag trodde så upprepas alltså samma "historia" som med Linus.

Efter att ha varit hos BM idag och gjort ett UL så blev vi uppskickade till förlossningen för ställningstagande om ev vändning. Vi blev hemskickade ganska snabbt igen för att få komma tillbaka imorgon bitti för ett lite mer kontrollerat vändningsförsök med tillgång till överläkare osv.
Men de trodde inte att själva vändningen skulle bli något problem, utan att få den att ligga kvar i rätt läge då den fortfarande är väldigt rörlig.

Finns inte så mycket att säga just nu, mer än att jag är megabesviken. Varför kan det inte bara flyta på som vi vill. Såklart är ju det allra viktigaste att mini kommer ut frisk och välskapt men kan inte låta bli att känna mig lite bitter. Men vad göra?!

Håll tummen för en god natts sömn och ett lyckat besök imorn!

Love <3

Var hos BM på morgonen, innan vi gick in i Maggans rum kollade hon med UL hur mini låg.
Just i det ögonblicket låg h*n med huvudet nedåt, dock väldigt rörlig fortfarande.
Jag blev positivt överaskad då jag ställt in på mig på att få tid för vändningsförsök.
Vi är fortfarande i "riskzonen" så ett extra UL ska göras 3/1.

Håll tummar och tår för att den nu ställt in sig i "slutposition"

Annars såg allt bra ut, vikten ligger på + 8 kg, SF-måttet följer kurvan. Blodtryck var bra!
Nu ser vi fram emot 6 dagars ledighet tillsammans hela familjen i samband med Jul & Nyår och sedan är det bara några arbetsdagar kvar för min del innan jag går hem och "boar" Känns skönt.
Hoppas Linus hinner gå lite 9-14-tid på dagis så jag hinner "vila" lite.. Känner att jag är grymt trött o sliten.

Åter till arbetet, bara imorn kvar också, sen börjar ledigheten!

V. 33 (32+2) med Mini.

   

Imorse var jag och Jens på barnmorskemottagningen för att träffa en förlossningsläkare.
Eftersom förlossningen med Linus slutade i akut snitt så ville min BM att vi skulle träffa en läkare inför förlossningen med mini.
Läkaren gick igenom Linus förlossning igen (snacka om känslosamt och få höra allt igen) och berättade hur/var/varför och sedan lyssnade hon på oss och våra tanka/funderingar och önskemål.
Det kändes riktigt bra när vi gick där ifrån. Läkaren vi träffade var riktigt bra och tog sig tid och lyssnade och förklarade. När hon kände på magen så låg mini på tvären, precis som Linus.. men jag känner att den rör sig väldigt mycket där inne fortfarande så imorgon när vi ska till BM på rutinbesök så kommer den säkert (läs förhoppningsvis) ligga i nåt annat läge. Den har några veckor kvar på sig att lägga sig i "slutposition" så jag hoppas verkligen denna lilla sötnöt vill samarbeta <3

Jag har värsta ilandsproblemet.
Jag tar mig inte för och köpa något i klädväg till mini... har nån "tvångstanke" att jag "måste" veta vem som gömmer sig där inne innan jag kommer köpa något. Har hur många gånger som helst stått och hållt i plagg för att sedan hänga tillbaka dem. Helkonstigt.
Måste gå igenom Linus första kläder snart så jag ser vad som finns..

Var hos BM imorse, alla värden är tipptopp och magen den växer som den ska.
Vikten ligger på + 6 kg än så länge, något kilo mindre än med Linus vid den här veckan (v.30).. Hjärtljuden likaså, något lägre - minis hjärta "galoperar" runt 140 medans Linus låg runt 150-160.
En livlig liten krabat där inne, med BM sa att det förmodligen beror på att den har mer plats denna gång. Vi kan ju alltid hoppas på det :) Vi har nämligen "beställt" en lugn och nöjd bebis denna gång. Hihi.

Nu back to work..

Hittade en kul lista på en blogg som var på blogg.se första sida.
Jag har gjort om den lite till min egen...


- Du inte kan minnas när du senast sov mer än sex timmar i sträck.
- Du njuter av en lång sovmorgon till 08.00
- Du hittar durkslaget eller något annat i tolettstolen.
- Du varje gång som du går ut för att köpa nya kläder till dig själv istället hommer hem med kläder till barnet/barnen.
- Du lyssnar fascinerat med halvöppen mun när folk pratar om aktuella biofilmer, teaterpjäser, nya romaner och annat du aldrig hört talas om.
- Du inte längre kräver att det du har på dig ska vara rent. Inte SÅ fläckigt duger bra.
- Du tycker att Sempers aprikospuré är riktigt god.
- Du börjar använda ändelsen -is på det mesta. Dagis, mellis, gullis, sötis och absurda själkonstruerade avarter somn tröjis, parkis, vovvis och sängis.
- Din senaste litterära upplevelse är Max Balja och din nästa senaste är Max Potta.
- Du råkar kalla din partner för pappa.
- Du vill skicka lönnmördare på barnet som gjorde sönder ditt barns leksak så att det började gråta.
- Du har bara tid att raka det ena benet eller inget alls
- Du gömmer dig på badrummet för att få vara ifred.
- Barnet kräks, och du fångar det i händerna.
- Du skaffar en barnvakt då du och din man inte varit ute ensamma på evigheter, och sedan tillbringar du halva kvällen med att prata om dem och ringer och kollar att det går bra.
- Du andänder ditt eget saliv till att tvätta ditt barn i ansiktet.
- Du har inte hjärta att ge bort bebiskläderna, det är så slutgiltigt att barnet blivit stort då.

- Trots allt detta så finns det inte något i hela världen du skulle byta bort detta mot ♥