Långpromenix..

..i höstsolen, tog spåret i aborrebergsskogen - trodde inte jag skulle orka hela men det gick som en dans, även om det gick väldigt sakta och kanske lite vaggande i uppförbackarna *flinar*

Det är rätt mysigt med höst ändå, i alla fall när solen skiner och himlen är blå :) Mötte en helgullig kvinna i spåret, hon stannade och påpekade min "helt underbara mage", hon sa även att hon skulle känna igen mig och att hon nästa gång hoppades att få se mig med barnvagn i spåret. Haha så himla söt - resten av promenaden gick jag med ett stort leende på läpparna. Det är himlans mysigt uppe i Aborreberg, lite charmigt att det fortfarande finns små söta sommarstugor kvar bland alla pangvillor.

Nu är det dags för en välförtjänt lunch och ev en tupplur på soffan...

Tjollahopp....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0