Det började redan igår eftermiddag, huvudvärken kom smygandes och efter en katastrofnattning av Linus så kändes det som huvudet skulle sprängas och kroppen värkte. Gick o la mig skapligt i hopp om att jag skulle sova bort värken men icke.. Vaknade med den idag och humöret idag har väl inte varit på topp kan man säga.

Usch för sånna dagar.. jag blir så frustrerad. Hatar o känna mig begränsad, känna att jag helst av allt skulle dra täcket över huvudet och sova bort dagen.

Denna graviditet är inte den första lik, men det beror nog mest av allt på att man inte har samma tid för att vila denna gång. Jag känner mig helt slut i både kropp och knopp redan när jag vaknar. Förrutom detta och värken i kroppen jag har till o från o min "kära" huvudvärk så mår jag bra. Det är väl bara o gilla läget och acceptera att man inte orkar lika mycket just nu. Men det är såå frustrerande.

Känns som denna graviditet endast består av klagomål.
Men jag är oerhört tacksam att jag/vi får uppleva detta igen, hur mycket jag än klagar :)

Bye bye