FY FAANKEN säger jag bara.
Nu förstår jag alla mammor/pappor som lämnar ett storgråtande barn på förskolan.
Linus som alltid varit superlätt att lämna på dagis och vinkat glatt har nu börjat trillskas.. gråter hysteriskt och vägrar släppa taget om mig. Trodde jag skulle bryta ihop inne på gården men höll mig i alla fall fram till jag satte mig i bilen, då brast det. Jag skyller på gravhormonerna! My godness vad känslosam denna graviditet är, jag kan bryta ihop för ingenting.. det räcker med att jag tänker på nåt sorgligt så vattnas det i ögonen.
Sjuuukt jobbigt.

Ibland känner jag skuldkänslor över att Linus skall behöva dela all vår kärlek med någon annan för i nuläget kan jag inte riktigt få in i min hjärna att jag ska kunna älska ett till barn lika mycket som Linus. Men det kommer jag såklart att göra när mini väl kommer ut. Jäkla hormoner alltså, hoppas det blir bättre med tiden!


Min älskade lilla prins, Jag Älskar Dig så det gör ont <3 <3